Har du någonsin känt den känsla, när du först vet vart du är på väg, den andra stunden vet du inte vart du är du byggde broar men det blev en okänd väg?.Hur hamnade jag här? kan jag blunda? hur ska jag kunna gömma mig från skuggan? hur ska jag kunna se vad som hände? allting stod ju rätt, allting stämmde.I stjärnorna kunde jag se min framtid men nu kan jag inte se någonting, nu kan jag inte se någonting nej, Nu kan jag inte se någonting nej.
Nu när mörkret fallit ner, står du ensam här kvar. Den där månen som du ser är det enda ljus som du har, men den kan du komma långt med, du är din egen lyckas guldsmed.
Du är allt som du ser. Behöver aldrig mer falla ner. Aldrig mer. Aldrig mer